I vita linnegardiner som hänger
tvåpacks glasdörr mot dag
slår brus vind

och det virvlar i tavla
där ram är för trång
i haltande tystnad med guldbroderier

slår ljus mot skugga
och strålning
är ett spett som går ner i höger ben
där tid släpar efter

och bilar kör kortison,
svänger höger blinkar
svullen svett,

sipprar piska genom fotsulor
rödlackerade tånaglar blir balett
under täcke som är hud

och för varmt
där ökensand sipprar ögonlock
irriteras hornhinnan, det skaver hål
och en fot glider längs golv

tornar klocka som slår,
kupar händer om ristade centimetrar
gnider hand över höft,

persienn är nerdragen
liksom smalögt ljus,
låter hjärtat för högt

där inget längre är verkligt
och alla trygga hörn är slut
i en burk med regnbåge

och ibland står jag på tå för att se havet.