Aldrig mer
har ensamheten
gjort sig så påmind
som när du
sitter
mitt emot

Tystnaden skriker
ljudlöst
Ändå skär den
sönder och samman
Allt det vi byggt
alla minnen faller
handlöst

Ingen blick
gör mer ont
än den du ger
för att säga
att ord
är meningslöst

Vad finns kvar
mer än tårar...