En ängel med korpsvarta vingar

lite tafatt och i ljuset sökande

med sitt blottade hjärta

pulserande utanpå

höll hand i hans

ett ögonblick, en liten stund 

men alldeles för kort tid

enligt Honom 

som så länge väntat

Längtans läppar kysstes

vedugnsheta, ljuvligt värmande

så mjukt välformade

oskuldsfullt välkomnande 

i sommarstugan, där mitt i skogen

på en liten höjd

ovanför porlande fjällbäck 

med regnbågens glittrande forell

dvärgbjörk och snår

flugor i gapande näbbar

i fågelholkens inre

små blyga styvmorsvioler 

under fönstret, där nattpottan tömdes

gummistövlar och djungelolja

mot surrande myggors

envetna blodtörst

"Kom med mig, bad hon"

och där bland gyllene hjortron

på myrens våta marker

fann smaker och dofter varann

i ljuvligaste harmoni

och prunkande blåbärsris

böjde sig ödmjukt

av kärlek

Hon älskade

hans strykfula stentroll,

fjällvallmons böljande skirhet

invid kallkällans klara vatten

och lappugglans dova rop, det trolska

som hördes uti skogens stilla, rofyllda lugn

där björnhonans ungar lekte 

bland tallkottar och grankvistar

just där sagorna har sin början

och naturens ande

tar vid

Så gick en lång natt

i den blå utdragbara kökssoffans 

trygga mjuka omfamning

under raraste gamla gökur

och rödrutig gardin

men i gryende morgonens skönhet

fylldes skogsfågelns sång av saknad

ty änglarna höra himmelriket till

även de som fått korpens

kolsvarta vingar