Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Anatomisk teater

Kroppen uppfläkt med bukens inälvor på en vit duk av linne, en anatomisk teater i ett försök att lära vad världen är. Annars ingenting av värde, mannekängen hade bomullstussar i ögonhålorna som astigmatiskt stirrade på ljuskronan ovanför bordet med kroppsdelar, detta är en självhjälpskurs.

Alla platserna var upptagna i teatern, män i vita rockar skar med diamanter loss de inälvor som skulle visas och luktas på tillsammans med en dos lustgas på burk, som alla fick i entrén. I bakgrunden ylade hundar som kände vittring av bättre tider. Dagens stjärna kom från en tågolycka och kamraterna väntar.

En väldigt stor och röd lever orsakade ett sus från publiken och vad mannekängen åt till middag ser vi efter paus där det serveras paraplydrinkar av formalin och eter. Inget för en blödig typ – paraplyet alltså. Paraply i drinken så jävla plebejiskt, kräver ett härdat sinne av estetiskt svårmod.

Härvan av tarmar så blåa som Merlot, lämnar röda slingor i linnet. Lika occasional i tre dimensioner som någonsin Pollock i två. Men här lever konsten ett eget liv, om denna vitsighet kan tålas. Skapandets dödgrävare kan vänta tills dess det börjar stinka om verket som lik-förbannat rör sig och pulsar varmt.

Att enbart undersöka en kropp från utsida och in så jävla inskränkt. Ta steget, sök inifrån och ut. Så äter ortodoxer sina påskalamm med lever, mjälte och njurar inknutna i tarmar. Hela huvudet med hjärna och tunga serveras för sig som Johannes Döparens. Det hela kryddat med passion - mera kött och blod.

Det vi undersöker är den ätbare Guden som likt de nordiska heroernas favorithusdjur räcker i evighet – amen, och smaskas på igen och igen. Se det kraftfulla sticket som punkterar lever och mjälte. Röda ormar, av art nouveauornamentik, ringlar långsamt över kropp och bord ned i en putsad bägare på fot.

Officianten med skalpellen beredd att skära av köttet. Behållaren för blodet är putsad och klar. De bästa bitarna till publiken innan hundarna får sitt. Jubel och tindrande ögon från teaterns läktare där publiken högg som pirayor. Mer kött och den återanvände, levande döde, åts igen och igen.

Anatomiska teaterns mannekäng som förklädd Gud och kung, på ett tunt bord, lär om lidandet som kvalifikation och att dö som förtjänstfullt enligt fastställd koreografi. Ge åt publiken en bit av levern så röd att suga på. Sörpla och ät utan fina manér ge åt filstrarna vad de behöver av kött och blod.

 

 

 

Roger Karlsson

 

 

 

 




Fri vers av Roger Karlsson
Läst 383 gånger
Publicerad 2016-03-30 16:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Roger Karlsson
Roger Karlsson