Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

så mor

 

 

 

skriver jag till dig igen

 

fast jag lovat mig själv

att försöka glömma

hur det känns 

 

att ens försöka föreställa sig

hur det skulle kännas 

att ha ditt ansikte i min hand

 

kan jag inte låta bli

att värna henne, grannen

låta min hand stryka hennes kind

 

krama om henne 

låta hennes doft, så lik din

alkohol och övergivenhet

 

skölja över mig

och i en nanosekund

blev livet vackert

 

precis som då

sekunden innan din hand 

vräkte omkull mig

 

och hur jag förstod

att en moders kärlek

är den när man blåslagen reser sig

 

äter snöbär för att slippa hungern

lägger groblad på allt som gör ont

för att decennier senare kunna älska någon lik dig

 

utan att fullständigt gå sönder

 

 

 




Fri vers av Kalypso
Läst 251 gånger
Publicerad 2016-03-31 21:05



Bookmark and Share


  Aisha VIP
...jag kän känna en bris av oändligt stor smärta....men bara en bris...för vem är jag att kunna till fullo förstå en annan människas smärta...
och kärleken....ja, den kommer i så många former....och ofta när man inte är beredd...
så naket skrivet...
2016-04-04
  > Nästa text
< Föregående

Kalypso
Kalypso