- den mannen är död, han kanske aldrig funnits
och samma man lagar ekvationibla element och det finns inga andra än pappa och son någon har alltid en, stor, nyckel på sig och när det kokas och rörs bubblar det på kattlagrytans rökyta och det är nog bra det rullar

mitt i natten smyger vi oss och tänder levande ljus och göta petter

Risebergas enda vägg

jag kommer ihåg flera frikännanden, skrik, masker

- skyll inte på mig, det är regi på det här
- färdig

i det där mänskliggör och det doftar syren och över handen stryker locken av hår ur hörnets ask
lyckomyntet och en snuten näsduk av jord

på perrongen med öppna ögon fixerade mot skyn ligger en störtad fågel precis likstel därborta vid perrongens slut låg en grå bomullshandske jag bar den den korta vägen där den låg i örtträdgården tills den färdades tillsammans med korg över en myrstack

tjocka lager vitt fetsmink munnen full av lösnaglars superlimm
vapenstillestånd med djurparken
ouff och en julgranspynt halmängel

röda blålerans duos hjärta tänds alltid snabbast men vi vägrar orientera, kanoternas äventyr vid svartpeppar tomatsoppa äts det kaviar juice och flingor men med paddlar blir det brygder tillkämpade sig redo i skogen mot allsköns knytt och det är såklart äckligt och roligt

jag vet inte varför jag inte bränt ditt hår