I köket står en svart man.
Svart så som utan själ.

En som sett allt det vackra.
Sett, men aldrig fått röra.


Kärleken den dova, den förlorade
sjunger allt tystare utanför i den spirande morgonen.

Allt är grönt, och det böjer sig mot solen.

Aldrig ska de mötas, det svarta i köket
och kärlekens hav utanför.