Mycket senare
när jag inte är kvar
vid fönstret
utan har flugit bort
och gömt mej i hörnet.
Många tysta nätter senare,
dagarna räknar jag inte med,
ty de är obetydliga
i våra sammanhang,
som nattfjärilar vi är,
du och jag.
Ensamma och slutna,
ofrankerade
och utan avsändare,
insjunkna som ett skepp
i en flaska på en hylla
i ett hus på ett berg
av mörka moln
där det blåser mycket
där blåste mina vingar bort
jag tycker verkligen
dessa handarbeten
är fascinerande.
tänker jag
när jag går där
och längtar efter
att få flyga igen
och flaxa
runt dom
brinnande lamporna
Flera av oss har ramlat
och fallit runtom dom
hela nätter
irrandes runt dom,
gatlyktorna
som är släckta
på dagen
de svävar
och låter
som vågor
när dom vibrerar,
när dom rullar
in mot en
portuppgång
in i en hiss
som dinglar
mellan våningsplanen
som bär
hela vårt drömtillstånd
nattfjärilen
ligger några dygn
innan den
upplöses till stoft
och blir
till damm i hörnen
Sedan städas den upp,,
och dom
svabbar platsen noga,
lämnar ingenting
efter sej,
Inte en endaste planet
i hela solsystemet
Inte en endaste
rad av poesi,
så brann allt upp.
och brann ned
och flagnade
och svalnade
och blev till slut
ingenting