NYANSER...
LYHÖRDHET...
ÄRLIGHET...
ÖPPENHJÄRTLIGHET...
FÖRNIMMELSER AV HÖJDA POTENTIALER...
EMPATI OCH MEDKÄNSLA PARAT MED MODERLIGHET...

Alla egenskaper som är bra om vi vill komma nära och skapa närhet. Intimitet. Förtrolighet. Tillit. Ett bra samtalsklimat.

Men inget vidare om vi vill ha distans, ha filter och
"hålla sig på sin kant"
Och seriöst:
- Vad menas med den där kanten? Ett uttryck från innan jorden blåstes upp från en platt ballong och blev rund?
ERKÄNNER
Ja, även jag är dränerad av klyschor.
präglingar... moralarv...

Tillbaka till ämnet:
Hur hålla distans?

HUR HÅLLA DISTANS:
På ett äkta och vänligt sätt?
Hur vara äkta och omtänksam?
Utan att tappa sig själv och bjuda in
de vi inte vill ha i själsliga intimzonen?

Jag var förtvivlad en gång, och frågade en äldre holistisk terapeut:
- Hjälp mig!!! Jag vill bli formell, jag kan bara säga vad jag tycker. Hur ska jag göra???

Han log sitt faderliga leende och så sa något om att han ansåg mig fullt normal, frisk i det avseendet, och att det var de andra som hade motsatta problemet. De var de som behövde hjälp, inte jag..
Visst stärkte det min ego och boostade min självkänsla, men det gav mig ej insikt eller underlag för att lösa mitt problem..
Jag har fått skapa någon slags autistisk stil, en ickeattityd,
när jag vill vara ifred och är ointresserad, för det GÖR ONT i mig att kallprata...
Det "sociala kuttret"
kallar jag det med klyschor mm där inga djup och äkta tankar möts. Mer ängsliga jämförelser och uppdateringar i någons slags "dugar-benägenhet". Att värdera och sortera varandra. Rangordna och söka bekräftelse om behov av att tillhöra något sammanhang. Det känns bara ängsligt. Några lätträknade är dock genuina, oftast är de diskreta.

Jag förstår inte vad vi ska ljuda om - om det inte är autentiskt? Å all denna ängslan att inte hålla måttet, all denna bisarra anpassning.
ANPASSNING?? Men till vem???
Vem har störst mandat?
Hur kan vi ge någon större mandat än oss själva?

Också frågor...

Men den övergripande frågan - jag är angelägen på att finna svar på är:
Hur förhålla sig till andra utan att vara som en öppen bok, samt att utan ibland se rakt in i andras kärnor..

Jag vill kunna fungera ute i vimlet.
Jag har funderat på att ta privatlektioner av någon skådespelare för att bli mindre äkta och spontan. Men ni ser och hör ju själva: det är bissart.
ÄKTA - är ju det vi alla SKA vara.
Eller? Rätta mig om jag har fel?

Jag är typen som pussar manliga polisen på hand då han överlämnar mig en plånbok på hittegodsavdelningen. Jag är den som kastar Slängkyssar som om hela livet var en scen att ödsla värme från.. Jag är den som berömmer främlingar.
Jag är typen som hör tonfall, anar saker...
Jag är typen som då jag mår bra gillar att dansa fram på gatan (alltför sällan numera, jag har väl blivit lite hämmad pga att jag är energikänslig och har bokstavligen drunknat i andras rädslor).

- Ofta är rädslan jag känner inte min.
- Ofta agerar jag ut andras vrede.
- Ofta får jag oförklarlig sorg, som senare visat sig vara varsel.

OFTA TAPPAR JAG KURSEN FÖR JAG HAR INTE DE FILTER SOM EN SJÄLVSTÄNDIG INDIVID BÖR HA FÖR SIN SJÄLVBEVARELSEDRIFT.

Jag kan inte skylla på alla de som jag närt vid min barm:
- otrogna
- bedragare
- lyckosökare
- mytomaner och notoriska lögnare
- martyrer och ömkande offer
Jag har därtill själv bitvis, periodvis inslag av dessa mindre angenäma egenskaper och karaktärsyttringar.

Alla har vi ljus och mörker inom oss.
Mitt ljus har lockat andras mörker.
De har tankat av mitt ljus och jag har låtit mig tömmas
för förmån att bli som ett härbärge för deras mörker.

Det finns ord för detta - att vara en empat.
Närbesläktade är HSP - "Highly Sensitive Person"
och "Extrasensory Perception" som förkortas ESP.

Jag har låtit dessa dränera mig, och klart - dessa som är som medvetna som undermedvetna parasiter tar för sig, det är deras garant för deras fort- och överlevnad.

Allt detta gör att jag tappar min energi.
Nej, det finns egentligen inga energitjuvar.
Det krävs samarbete och en villig energidonator för att en transmission skall kunna äga rum.

Jag har inte haft erforderlig distans.

Jag har blivit bättre. Det finns sätt att sätta skydd runt sin eter.
Men jag är långt från fredad.

Att gå in i tunnelseende och en slags distanserad tyst autism har varit mitt sätt, då skärmar jag av mig och är i min egna dimension, och det kan skärra de som "måste" ha social bekräftelse och känsla av gemenskap.

Det här funkar inte längre.
Och nej, det är inte så att jag kapitulerar och önskar mig sk "Social kompetens" jag vill snarare uppgradera min "Eremitiska kompetens".

Jag vill bara kunna känna mig bekväm, och inte få panik bland människor, mina medmänniskor - INTE motmänniskor. Jag har så svårt att vara "mitt i" jag behöver vara sist eller först, bakom en kassadisk, eller scen..
INTEGRITET.

Jag blir utslagen i mitt känsliga system av:
- dubbla budskap
- andras berusning av droger, och jagförändrande substanser
- otydliga budskap
- cynism, sarkasm och ironi
- ohövlighet, empatibrist
- byråkrati och torra fakta utan själ

Jag blir trygg av:
- ärlighet och raka besked, i respekt framhållna
- tydlighet
- framförhållning
- tydlig vilja till struktur, dock flexibel
- omtanke, lyhördhet
- värme, snällhet
- kreativitet, frisinnlighet

Även om jag verkar öppen är det bara en liten strof.
Det finns oceaner av djup jag inte ens själv förstår och annat jag är tyst med.

Jag ska lära mig att inte insupa andras själar. Flera medier, coacher och terapeuter har sett min utmattning och hur min energi varit som uppslukad och att jag "tappat mig" tömt mig. En clairvoyant fick länge och väl ta tillbaka strålarna in i mig, det var som ett virrvarr av energiläckage. Jag hade totalt tappat mitt fokus och gått upp i andra. Jag är tacksam att ha klarseende i min närmaste krets. Jag har tappat mig så många gånger i någon slags tvistad snällhet. Men jag har säkert flytt mina egna inre olåsta smärtor och egentliga åtaganden? Det gör mindre ont och avleder egna smärtan då vi hjälper andra och ger. Därtill vill jag inte se andra lida. Medlidande är den största faran, då dras vi ned, ner i lidandet.
Munkarna vet detta, dessa själasörjare och går därför in i medkänsla, inte medlidande. Compassion.

DET ÄR INTE ANDRAS FEL - ATT DE TÖRSTAR OCH BEHÖVER!!!
Det är ALLTID och för blir MITT ANSVAR att värna min integritet.

MUNKARNAS VISHET
Munkarna vet detta, dessa själasörjare och går därför in i medkänsla, inte medlidande. Compassion.

Jag ska lära mig av de visa och vise.

FJÄRILEN VÅR LÄRARE
Jag kan inte "gripa in" i andras blottade sorger och undlåta min egna.
När en fjäril ligger i puppan må de ha sin tid. Vi kan inte pga otålighet och medlidande störa processen och i all otålighet "snällhet" gå in och hjälpa, som min väninnan konstlärare i frigörande konst och rådgivare menar: Vi får aldrig gå in och riva i puppan, då kan larven dö, och vingarna väcklas inte ut.

Så jag får ha min tid i puppan.
Och andra sin.

Det är en hinna runt puppan.
En illustrerad distans.
Naturen och barnen är våra bästa lärare.

Puppor. Jag. Du.
Känner Du växtkraften?
Som en erigerad penis så full av pulserande liv,
och sann potential, låt oss inte tappa kraft, låt oss
befruktas av livgivande ljus och kraft.

Låt ägget mogna, så det kan ta emot:
L I V

när det är
rätt förhållanden
rätt miljö
rätt aktörer
rätt tid

och i Kärlek
DÅ
uppstår MIRAKEL

När vi är nära oss själva,
först då kan vi släppa in
KÄRLEKENS SJÄL

det är inte tomrum som ska fyllas
Älskade medvandrare
Vi ska dela av vårt överflöd

Så nu samlar vi ihop oss
Så vi har en egen reservoar
Reserverade
Distanserade
- så vi kan vara riktigt, riktigt nära
när det gäller....

K Ä R L E K

______________________________________________

© ORD
DominiQue NVC Costa
Våren 3 April
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

BILD: lånad från: the mind unleashed

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624

///EXISTENSIELLT. Livets Paradox: för att komma riktigt nära på djupet - krävs distans. Och Själv-närvaro. Aldrig självdistans. För att kunna Älska - krävs balans. DÄRFÖR: Syna paradoxerna!///

______________________

EFTERORD

Jag vil även rikta ett stort tack till en vän och broder här på poeter - som svarade på mitt önskan i mail där jag i spontan tillit till denne bad om hjälp om hur förstå att inte såra medmänniskor som fäst sig vid mig, och han förklarade så klokt, och väckte det inom mig med - att reflektera det med distans och ödmjukt påpekade han att jag hade ett val och att ALLT HAR EN KONSEKVENS.

Tack Du vet vem Du är, min kloke och djupe vän. ♥

All Kärlek, Frid, Framgång, Hälsa och Lycka önskar jag Dig.

och Dig som läsare med. Jag önskar er alla gott, även de jag inte tycker om. Om ALLA mår bra, kanske vi får fred på jorden? Och kan leva Nära.

Namaste, DominiQue