Vi är
som fåglarna i parken.
går där och pickar på gatan.

En domherres ögon
är sorgsna.
De är många
men känner sej ensamma.

gråsparven är ful
och skrynklig.
Den verkar hispig.

De tunna löven
vet att de sitter säkert
men som livet självt
kommer de att
lossna

När vi väl förstår
att vi är som duvor,
klättrar vi upp i träden
och sjunger på grenarna,

men vi vägrar se oss
som gråsparvar