Jag bär dig
genom
det frostkalla
vinterbleka
ifrån allt
och ingenting
mot ljuset
får ej tveka

en suddig
blek gestalt
som en gång
var du
tar plats
i vårt liv
för en stund
just nu

på andra sidan
horisonten
finns en värld
för oss två
där leenden
växer
blir till sanning
det är så

Så jag lyfter
mina fötter
fokus framåt
går bestämt
mitt hjärtas
lugna slag
det är vi

alltjämt.