han vill ligga i gräset
se på molnen
han räknar så bra
Kajsa Valdemar Vilhelm Sara
soligt, äntligen når vi ned till marken
han valde att bli förskolelärare
han sa att vill man förändra världen är barnen vår enda chans
bästa betygen ändå väljer han ett låglönejobb!
mina katter smyger runt dig
spanar in kroppen i gräset
du är en vit nos som sticker upp ur Hoodtröjan
nu är du hemma hos mig.

ibland räknar han döda fiskar i havet
ansiktet knutet vitt tyst
inga kanelbullar når in
i ung mans ångestbild
permafrosten smälter mamma
snart kan vi inte andas utan skydd mamma
över 90% av allt våld utförs av män jag skäms mamma
han ser och ser
eftersom du räknar bäst i familjen blir du den som upplyser mig om
sakernas tillstånd
så och så många köttdjur äter så mycket.

jag går till kullen för jag måste höra lärkan
gråter om jag inte kan se den
blundar
lyssnar ser den
ljudet av lärkan stiger som en trumpet
tycker mig se ljudet
lärksången polerar upp min spegel
bygger ut mig så jag andas bättre
jag räknar annat än min son som ligger i gräset
vill ge oss ett lyckligt slut
säga this is enough
var nöjd
vi överlevde
det är det många som inte gör
en liten gummibåt för dig utgiven
att man kan drabbas av krig utan en enda bomb på riktigt
vet jag för jag är sönder många dagar
av oro för det som kan hända
händer inom mig

jag vill ge oss ett lyckligt slut
vara lärkan
svanarna
spegla oss i blåsippor
bli den knubbiga sälen som sätter ihop oss igen
den som alla älskar
säger är underbar
stryker över silverpälsen
en riktig mamma för alla
så himla barnsligt
så himla vackert
att få vara den som kan trösta
våga ge oss ett lyckligt slut
men han är stor nu
måste ge sig själv det där slutet
han ligger i gräset och ler
molnigt men soligt
det bästa dagarna händer ingeting särskilt.