i stadens kärna
bara ett stenkast
från kriminalvården
hittar ni masse med
den svartblekta luvtröjan


han har en bil med
en väldigt död motor
som står parkerad
mellan kungsgatan
och tegelröda bostäder



#
"kärleken", utbrister masse
i samma veva som han får upp
huven på en okänd audi
"kärleken är
fan mäktig"


rasmus knäpper bomberjackan
till hakan, himlar med ögonen
"jugoslaver"


masse tänder en joint,
slänger kofoten åt sidan
och visslar lite medans
han rotar runt


theo tar en klunk från sin
celsius, skakar sitt snaggade
huvud


"människor idag är alldeles för postmodernt
degenererade", svarar han medans han leker
med lågan från sin röda tändare


visslandet upphör
masses huvud sticker
fram under huven med
en sotig kind


"det enda som spelar någon roll idag",
fortsätter theo och tänder en blend
"är korta, intensivt
hedonistiska eskapader
som leder till en tillfällig
jävla kick"


det är bara ni här
och himlen den faller
som vita serpentiner


"ja jo", rasmus
vaknar till liv
omfamnar sig
själv i kylan



"bullshit"

masse sticker fram ena handen
med det nyvunna bilbatteriet,
slänger iväg det till rasmus


torkar bort sot från kinden
med andra handen


"det är alltid något som är fel,
man orkar inte på slutet",
mumlar theo


"det är snarare en fråga
om fulländad symbios", småler masse
"det handlar om
att du, min vän -
inte förstår innebörden
av att älska en kvinna
villkorslöst"


theo släcker sin
cigarett under skon

"vart vill du komma?"



masse ler
vänder huvudet
upp mot en svart himmel
och sluter ögonen




"jag menar att
månen

aldrig ens har tänkt
tanken

på att lämna sin natt

för en dag"