Dröm
BergetBerget låg dolt bakom de färgglada draperierna med fallande klossar. Förmodligen var det en slags konstnärlig installation, menad att förhöja stämningen i skogsdungen. Till skillnad från draperierna, som var virtuella simulationer, var Berget IRL. Graniten var real stuff. Bergknallen var bara några meter hög och höjde sig ur gräset som en rund kulle. Den påminde om Elsa Beskows Hattstuga, fast i naturlig storlek. Gruvgången med ingång i nordväst, som sonen låtit hugga när han tog över familjeföretaget, var ganska smal men hade bekväm ståhöjd. Gången ledde in till Bergets mitt. Där fanns ingenting att se. Bara en mörk återvändsgränd, en Cul-de-Sac. Dotterns gång, på den södra sidan, var likadan om än något ljusare. Faderns gång, den östliga, ursprungliga, var av ett annat slag. När man nått mittpunkten öppnade sig hela Berget i en glänta mot öster. En tårtbit av graniten föll bort. Rundade granitväggar inramade platsen, vars mitt pryddes av en risig buske. Fjolårsgräset var tuvigt och tufsigt. Kanske skulle det snart grönska på nytt. Våren var ju på väg. Jag såg mot öster, anade havet i fjärran. Den böljande grässlätten som bredde ut sig framför mina ögon och mest liknande en golfbana tillhörde förvisso en annan värld än min. Men. Allemansrätten var ju också ett faktum.
Prosa
av
Nanna X
Läst 348 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2016-04-11 08:36
|
Nästa text
Föregående Nanna X |