Så sprött och känsligt, så skört och bart,
hoppet det skälver i vinden.
Liksom en bubbla blåst av ett barn,
som så lätt spricker mot kinden.
De ljusa färger som skimrar klart,
de kan försvinna i väldig fart.
Om någon rispar dess hinna,
med vassa ord eller pinnar.

Men lyft av kärlek och vänlighet,
den bubblan stiger så sakta.
Och växer i sin stabilitet,
när den ej slag måste vakta.
Lär dig ge värme och göra väl,
så kan du rädda en ledsen själ.
Så den kan le emot våren.
Och sakta utläker såren.