....så att jag blir fångad av minnen
längtande att dö
NEJ!!!
...jag tänker aldrig mer bli älskad
i rädsla
och
älskad tillbaka av trasiga hjärtan
så jag får en ring av kärlek
men han i ungdomen flyr,
för att det blir för starkt

SÅ FEL!?

Min kärlek,
hans kärlek är för mycket att bära

Vi som hade tre magiska dygn
..i detta liv
och redan hade samma namn
han min namne
och vackre halvspanjor
och
vi kände igen varandra
från ett annat liv i krig
uniformer, lemlästade lik
vi mindes
vår kärlek i detta blodbad
oss
från en svunnen tid

I detta nu,
vi dansade, älskade
grät och skålade i lite vin
vi lös båda vitklädda
Återförenade på dansgolvet

Ja!
vi kände igen varandra
I det ultravioletta skenet
Direkt!
Du...
Du kastade Dig på knä
och mimade
till Tainted Love
Du
höll som Du ägde mig redan
mina rusande höfter

Extas
Bara vi

Jag dansade för Dig
hänförd i flammornas eld
vi var redan ett
innan vi
åkte hem till mig

Jag som sällan då
var med en man
den som kom själv
dansade själv
fast många bjöd upp

jag den extatiska
solodanserskan
i Quinnans urkraft och trance
och gick hem själv
med längtan och integritet
för ingen kändes rätt

Med Dig fanns ingen tvekan
Du var den jag drömde om
ensam i min dans
Du var den jag redan mött
i min trance

Vi lös som vita
dansade en dans
och sedan skyndade vi oss
hem till mig

den längsta bussfärden
vi badade

Vi älskade och var med
varandra i tre dygn
fullkomlig magi
bortom ord

sedan blev något fel
Du blev rädd

Jag lämnade Stockholm,
flyttade till Göteborg
kunde inte glömma Dig..

Du ringde mig efter ett halvår
en natt på mitt jobb,
jag tog flyget direkt till Dig
på morgonen
- och vi fick ännu en extra dag
av omättlig kärlek

Du gav mig Dina föräldrars
sammansmälta förlovningsring
för att jag aldrig skulle tvivla på
att Du älskade mig
sen sprang Du ut ur mitt liv igen
sa med panik i ögonen
..att det var för ...starkt...

Jag stod ensam kvar i Din lägenhet
för att sedan flyga hem
i höga klackar,
och med ännu mera tårar
med min guldring...

Sen blev det så tyst..

Vi möttes igen, var det slump?
Hade Du fått reda på var jag var?
Du kom fem år senare,
till mig då jag jobbade på en
nattklubb i Göteborg
men då som gift
och jag i annan relation
Du bodde nu i ett annat land
Du bad om ännu att få älska mig
ännu en gång
Känna min Kärlek
som skrämt Dig så

Jag sa nej,
vi har varsin ny nu.
Du längtade så ändå..

Det var över...

Att han var svag min halvspanjor
min vilde, vackre man av kärlek
fick jag veta av hans osalige vän
en dag flera år senare på Friggagatan
utan omsvep eller förmildring
gav han mig besked
att han tog sitt liv

Du orkade inte möta
Livet, kärleken
Du gav upp - allt

Tack att Du inte drog mig med
Du insåg Du inte hade styrkan
att leva eller älska mig
Det var Din gåva till mig
Du menade verkligen så djup kärlek
att Du gav mig fri
Tack!

men
...
Jag tänker aldrig, aldrig, aldrig
mer älska på detta trasiga vis

Ljög jag så mycket för mig själv,
att lögnen var den
frekvens jag attraherade?
utan att veta om det?
utan att förstå det?

Var min kärlek
det heta, den varma
magnetisk

för alla dessa

Trasiga män,
inte en, inte två
fan, en hel armé

Jag har nog träffat
alla aspekter av trasigt
smärta och sår

Jag älskade er alla
med allt jag hade

Ni som velat skända mig.
Tack ändå, för
jag såg det vackraste i er
Er kärna, ert sanna väsen
bortom rollerna,
attityderna, fasaderna
Jag vet nu:
Jag såg med ögon jag inte borde se

De säger jag är naiv
att jag förnekar ondskan
att jag måste inse

Ja, jag är naiv
och jag kommer aldrig älska igen
på ett destruktivt vis

Jag odlar på mitt mod nu
Jag odlar på distans
att ha sinnesnärvaro att se klarare
- utan att gå i extremiteter
och
Försvarsmekanismer
som att frysa till is
eller att min vackra palett
målar Din svarta himmel blå
eller att
fly

Jag ser nu
Jag lyssnar nu
Signalerna
Varningsklockorna
att här står inte rätt till

Jag går inte längre in
och värnar det som är trasigt
blir mamma till trasiga gossebarn

jag helar mig själv nu
jag har en rädd liten flicka i mig
som lät sig fara illa
ety hon förstod inte bättre

och jag drunknade i välvilja
och längtan

det var inte någons annans fel
Ansvaret är alltid mitt

Ja, jag kommer aldrig mer älska

förrän jag rest mig stark nog
att möta det starkaste i Dig

När vi som är varandras äkta hälfter
återförenas
finns ingen rädsla, ingen lögn
ingen tvekan mer

Vi behöver inte ens ge det ord som Kärlek
Det bara är,
min själs käre älskade
att tryggt, mjukt och självklart få komma hem

där orden tar slut, i tystnaden
ser vi varandra
Vi som längtat så

Vi som gett nästan sista droppen av vårt blod
för vi trodde på kärlek..

Ja, jag tänker aldrig älska mer
Det är över nu!

Kom!

______________________________________________

© ORD, FOTON, SELFI 2015 & GRAFIK
DominiQue NVC Costa
Våren 15 April
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Undertitel ___©__ EN OBESEGRAD QUINNA

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624