Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
från 2009...när man inte når fram...kan vara lite provocerande att läsa


strimmig längtan i mjölkvit dager

 

 ditt kön reser sig mot mitt

                                    strimmig längtan i mjölkvit dager 

 i de förlorade själarnas land

 

håller krampaktigt din kala hjässa

ansikte mot ansikte

tårar pressas tillbaka

mot ögonlobens portar

 

Döden hela tiden närvarande

i frenesins landskap

förödmjukelsen i lemmars dans                  

                                          mot skör hinna        

åtrå  beslöjad i verklighetens  närvaro

 

förvägrad  stumma vittnen                        

                                          glor in genom smutsiga fönster

i galen timma




Fri vers (Fri form) av Gisela Nordell
Läst 420 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-04-15 23:18



Bookmark and Share


    Max Poisé
Den känns! Onekligen, som desperationen att inte längre kunna motstå trots inre motstånd där förnuftet säger något helt annat. Men samtidigt ändå inte bittert, till och med vackert för det kan ju var sista eller enda gången då kropparna får mötas. Det finns en nästan försvunnen sensuell längtan i allt men blir lite smutsigt på grund av desperationen.

Mycket bra detta!
2016-04-16

  Fred Linz
Borde inte svär men
H-vte så stark och bra
Vacker på samma gång som ...

2016-04-16

  ULJO
Stark skildring
2016-04-16

    ej medlem längre
Bister läsning..
2016-04-16

  DominiQueen
Gud så starkt...
2016-04-15

  Henning Hson
”strimmig längtan i mjölkvit dager"=briljant rubrik!
”håller krampaktigt din kala hjässa”= igenkännande :)
Du e ju så duktig! Gillar ditt språk!

2016-04-15
  > Nästa text
< Föregående

Gisela Nordell
Gisela Nordell