Det är inte så stor skillnad på nu och då egentligen.
Det väsentliga är att nu är nu, och då är då.
Och framöver vet man inte.
Den ångest jag haft förut, den bär jag fortfarande.
Den kan lämna mig ibland, men återvänder lika säkert hösten.

Jag hör att du talar till mig långt bortifrån.
Din röst skapar ekon i dimman.
Men jag kan inte riktigt uppfatta vad som sägs.
Som jag önskar att jag kunde förstå vad du säger.

Åren som gått är både många och långa.
Att det är illa vet jag, men inte vad som är värst.
Utan varken syfte eller riktning, förföljs jag av demoner ur det förflutna.
Här och nu tar jag det bara lugnt, lutar mig tillbaka.
Så länge jag blundar tillräckligt hårt kan ni inte hitta mig.