Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En skugga av hopp

 

Älskling, när försvann du,
var det i samma ögonblick
som jag vakna?

Här sitter jag nu,
förlorar mig bland
dystra tankar

Bara skuggan
letar sig kvar,
som en slags mystisk figur

Är det den som kallas hoppet,
grå kall och ful

Den klär dig säger du,
när jag drar på mig min
övervintrade kavaj

Hur många gånger sa vi inte,
vi överlever trots allt,

Den våren förfrös
de första blomskotten,
liksom ditt ansikte
blek, kall och stel

Dina längtanshänder blommade
aldrig ut,
grenarna hängande uppgivet
utmed den magra stammen

Rötterna,
tvanns i sin längtan
under jorden bland all
världens sorger

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 400 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2016-04-16 14:13



Bookmark and Share


  Lasseman VIP
Så starkt medkännande och bra text min vän..
2016-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund