Kärleken är ett

livs elixir som vi måste ha

för att kunna överleva

alla älskar nån eller nått

även dom tuffaste och kallaste

har nått dom håller av.

Den håller oss

i ett järn grepp om natten

genom att överösa oss med

kärlek och erotiska drömmar.

 Den håller oss sysselsatta på dagarna

då vi fortsätter att fantisera i

våra dagdrömmar.

Den får oss att leva litet extra

men!

Man är så van vid den

och tar den för given

att man inte saknar den förrän

ensamheten gör sig påmind

och man måste gråta sig till sömns.

Tuff säker och ståtlig är man

i ordspråket

"ensam är stark"

när gryningen stiger upp

och man skall fånga dagen

men!

då solen stiger ner i horisonten

och allt blir mörkt och stilla

ja då är man inte så spydig

när man tittar på sin stora

tomma säng.

Och så undrar man

varför det gör så jävla ont

och varför i helsike tycker man så synd om sig själv

när man förstår att kärlekens ådra

gör sig bäst i tvåsamhet.