Han ville låsa in Barbie i sitt präktiga anus anecctus
Så jävla skönt att vi kunde begrava dockorna under grannens balkong
Låtsas att de tillhörde någon annan
Smekningar surronded me
nådde jag precis inte fram
men kände dina näshår
Doften av sanning spretade mellan dina ledsna ögon
dockorna var för länge sedan utan föräldrar.
Min fiende nummer 1
ägde tolv banangula kostymer
var av sig själv utgiven som en oblat av hushållsost
tillåten att tycka sämre om alla andra
särskilt kvinnor som skrattar åt sina hängbröst
låter dem dingla som tropiska frukter utan att skämmas
såna där galna kvinnor
som talar många språk är som barn sa han
borde låsas in i ett anus annectus präktus sa han.
Jag hade en Barbie
hon var klädd i kort kjol och skridskor och en liten muff hade hon
innan jag begravde henne med ögonen uppåt
strök jag henne över håret
sa åt henne att inte vara rädd
inget ont skulle kunna drabba henne där i jorden
absolut tystnad och inga grabbiga flin under kjolen
jag sa åt henne att det var bäst så här.
Om alla gör så
begraver sig
sitt dyrbaraste
då blir det bara skiten kvar
som en enda solskensdag
i skolbänken.