Slutet av mars,
långfredag.
Varmt, tretton grader,
ljumma vindar.
Tystnad, gudomlig tystnad, bara
vindens lätta fladder, fåglarna och
surret från årets första flugor.
Himlen är klart blå och
snötäcket smälter långsamt bort.
Det droppar och fräser
och lyssnar man riktigt noga
kan man höra hur det porlar
från små decimeterbreda
smältvattenbäckar som rinner
ner mot myren, ner mot den lilla
älven där smågäddorna brukar
stå i ytan och sola om somrarna.
Jag sitter på en stor sten
och ser långt över dalen
och höjden på andra sidan.
Jag känner friden inom mig,
ett lugn likt naturens andetag.
Vartefter som snön tinar bort
sprätter grenarna upp ifrån
de små granarna på hygget.
Snön orkar inte hålla dom
nere längre, vårvintern
är vacker i sin banala skönhet.
Till och med den lilla flugan på
min hand blir sällsamt skön.