om oss
jag är en fontän
tunna tunna blad om könet magen bröstet halsen ögonen
jag är en människa
vem satte namnen på hudens religioner
tatuerade in
skrev i knivstil
kulsprutesmatter
konturerna kring oss
jag blir en människa hur jag än försöker rama in flödet
blodet sjunger
samlar ljus
talgoxen knackar på rutan
lär sig efter tredje gången att det är stopp
jag bygger skydd omkring mig
ser ut genom glaset
glömmer lätt att det egna skyddet
är en mur för andra
om öron kunde höra på riktigt
hjärtöron skulle vi ha
öronhjärtan
blodet målar serpentiner
geometriska tecken innanför huden
en dag var jag rasslande torr
huden fullklottrad av namn
försökte bli av med orden vända mig ut och in
äta upp det där löjliga huvudet
som du tror är jag
som samlade mjölkkartonger men ändå inte uppfyllde kraven
smidiga snabba människan vill ha en kontaktyta utan smärta
det går inte!
vår heliga närvaro är som nedmalda träd
fångade i Ikeas bestseller Klippan
den flisade stammen letar efter barken
kronan söker sina rötter
själen sin veranda
fontänen jag älskar är full av duvskit
ser sitt slutna kretslopp
änglarna viskar att våren är här
flaxar vilset omkring
söker en levande att tala till.