Björns åldrade visdom

den begär ingen vishets

tolkningsbakgrund mer

den hävdar inget alls nu

Björns silversinnen är nu som

en lek med det flyktiga nuet

tankar blir liksom vrakspillror

de flyter omkring i intets rymd

sedan kommer klarhetens närvaro

de stilla ögonrörelserna med livliga

yviga gester därtill som gestaltar varat

barndomsminnet den första kärleken i livet

men  Björn är en vaken åldring förstås 

han håller sig i form med sällskap dagligen

åker till centrum handlar går på fik pratar

med alla möjliga på sitt lugna fina vis

en vänskap som lockar mig att le av vördnad

beröras av det vi skapar mellan oss som bevaras

som ett gyllene ögonblick i tidens stillhets rytm

silversinnet förmedlar den dos av liv vi behöver