Hon ropar hans namn
ett eko som vi
oroas av
han besvarar henne
med något så tungt att det
blir obegripligt
inget vi kunde förstå
men något hon kunde
begripa ändå
hon svarar utan ord och
utan förundran
hon blev likgiltig
han föll framför hennes vyer
han kunde skrika
något hon inte kunde undvika
hon kramade honom hårt
men några dagar senare
kunde honom svika
men hon sedan honom benåda
gjorde samma sak igen
men sedan
blev dom olika
en pust av något som vi kunde
ifrågasätta
hennes ord var svåra
för dom båda
med all dess hetta
och lättnad
gjorde dom skuldsatta
och matta
började med en kväll som dom uppfatta
gynnsam
men som slutade med
med skam och blev
känslosam