Cracovia
Träden hänger ner över buskarna. de håller om varandra
när gatan gråter.
De tröstar varandra, håller av
när natten går bredvid, hem
den går med upplysta gångstigar.
viskar och susar och stöper poetiska inhamrade rader
på varenda sprucken vägg.
streckade linjer korsningar som tickar röd gubbe på asfalt
Gubbarna som spelar boule och biter på fimpen och pratar med lågmäld röst. kvinnorna som matar fåglarna som lätt sitter på handflatan och äter ur den.
Gatan är markerad med gul text på plåtskylt,
namn som betyder något speciellt.
identifierar människor och skapar charmig arkitektur
som den i Krakows g:a medeltida stad.
Och nattens blodröda himmel bär en drömsk tystnad bara månen mumlar, gräver i sina kratrar efter nyckeln in i sitt hus