Jag gick i sakta mak genom parken
dels för att jag kände mig trött men
även för att jag ville njuta av våren

Ett mjukt regn föll över min kropp -
jag hade med ett paraply - men
känslan av ett lätt vårregn ville jag
inte missa

Koltrasten sjöng och duvorna
pickade i gräset
Luften var sval men ändå frisk och
klar - det kändes så lätt att andas
och det luktade vår med en hög
igenkännings faktor

Hästkastanjens blommor var
sprickfärdiga - och överallt i
gräset blommade krokus i små
grupper

Jag kände mig så rik av att kunna
se och njuta av allt det vackra
samtidigt som jag för en stund
kände mig barnsligt befriad från
vuxenvärldens alla bekymmer

Såg för min inre syn barn som
spelade kula och hoppade hage
- någon snurrade också med en
blå "rockring" ( ni minns) -
och det var JAG!!!

Tyckte plötsligt att regnet tilltagit
men det visade sig vara mina tårar
som rann ner på min kind i en
salig blandning av sorg och lycka

Jag hade känt en stark längtan
tillbaka till dåtiden - men det var
ingen veklig repris - för det fanns
finns bara en nutid - jag visste/vet
- men minnen för evigt finns för
ALLTID!