Livet är grisen i säcken från upprätt ställning,
en opera av oskuld och förbannad rädsla,
en ständig jakt på genvägar och okomplicerade förhållanden.

Du faller så djupt var gång från den högsta av toppar och fallet
blir alltid dramatiskt,
men du överlever och du har alltid lämnat slagfältet ståendes och
utan några bestående skador.

Jag är ditt filter,
din ömma bomull när taggtråden inhägnar revir,
Jag är din godnattsaga som kysser dig till sömns medan
orosmolnen sakta drar förbi med ovädret i natt.

Problem som etsar sig fast i tankar som aldrig kan elimineras
av egen kraft. Där sockervattnet alltid avdunstas innan det
hinner avsmakas.

Aldrig är det så grönt på andra sidan ån som när regnet lokalt öser
ner över oskyldig hjässa och naken kropp. Längtan som målar strimmor
av ljus på en svärtad grafittavla och minner om livets skepnad i dess linda.

Där är min plats hos dig,
att låta din ångest filtreras genom mina vener,
låta din rädsla passeras och renas tills du åter
föds till en värld utan oförätter, orättvisor och cynism.

Inget slår så hårt som ensamhet,

oroa dig inte,

jag är alltid, ständigt och evigt där och
plockar upp spillrorna av vackra blickar,
underbar framtidstro
och ljusnande vår,

spelar ingen roll om världen kollapsar
himlen rasar
och Universum exploderar

du har mig här
precis bredvid

och jag håller ditt svaga hjärta i min hand
för allt tid, alltid