När hen ska ge sig hän
blir det lätt förvirrat,
åt vilket håll ska hen vända sig
och åt vem?
I den O-gyllene gryningens märke
finns båda sidor hos en och samma person
vilket härke.

Hen möts av tvivel från båda håll
vad är det för troll
som både vill och vill
ska det aldrig räcka till
att få en kram av en dam
vafan?

Men bland kosmonauter och min
urkopplade router
finns jag till för ett ögonblick
utan att rädas,
båda planhalvorna får beträdas
och jag tar ett jätte-steg jag är väl inte feg.
In i en värld av lila regn och rosa helikoptrar
jag tror jag hoppar
över skanklarna
himlen ska klarna.
Och jag ska finna min hemvist
i båda lägren
jag tar åt båda hållen
in i den vitmålade gipsväggen.

Kanske är jag varken och båda på
en och samma gång
normen är trång
vad är på gång?
Jag går en sväng ger mig hän
åt allas behag
och själen blir svag
vilka söta människor jag tror på
evigheten och allas lika värde,
men det blir genmälen i eftervärlden.
Dyster sinkar jag mina steg
kanske är jag ändå feg
och vill inget hellre än att försvinna
hur ska jag kunna hinna brinna?

Kvällen sluter sej om min kropp snart
finns inget hopp kvar
inget här
jag får spader och skriver dessa rader.