jag: vaknar och vet inte hur många timmar jag sovit. det kan vara en två eller tio. sömnen känns inte längre i kroppen. sömnen speglar bara rum.


jag lyssnar på samma bokstäver i repeat, det är samma låt om och om igen. jag kan den nästan utantill nu, den har nästan fastnat i kroppen.

samtidigt
finns inget beständigt i det här:
det bara är.


och: om jag håller fast vid händerna, klamrar längs kroppen, vad är det då som känns? är det händerna som känner kroppen är det tvärtom?
jag kopplar samman hud med hud
jag lägger örat till bröstet
jag hör dova slag dova slag dova slag.


det är okej. det är okej. lägger jag mig ner vet jag vi kommer resa; vi tar till flykt på ett icke flyktbenäget vis. jag vet att vi bara vill röra vid varandra. jag vet
vi vill
röra vid
varann .


så ta min hand, släng mig över axeln: låt oss bäras



jag är trött på att ständigt stå i vind. jag är redo för mina händer, dina händer; jag är redo.


och: jag vill vi ska röra oss när vi vill vidare. jag vill luta tåspets mot grus mot gräs mot bark. jag vill vi ska bölja och följa. jag vill klistras mot trädet; jag vill sätta frö.




så

ta min hand så går vi nu.


ta min hand så går vi nu.