att bli till som individ är att skäras av

barnet är
världen är barnets förlängning och utsträckning
den upphör runt hörnet

ett jag blir till i en blick som ser barnet
en röst som säger: du
och barnet förnimmer ännu ordlöst: det är jag

i den stunden börjar världens annanhet träda fram

men allt som därefter ska ske med barnet i barnet beror av hur det benämndes
hur blicken föll 
av röstens tonläge och värme
om tillblivandet var ett kirurgiskt snitt eller en gåva

se därför med förundran på spädbarnet i korgen
din blick definierar världens framtid
alltid oupphörligen och gång på gång
oåterkalleligen