Jag ser havet i dina ögon, ett djup som aldrig tycks ta slut. Där finns så mycket som häpnar mig. Du är som skyskraporna i New york, Sunset boulevard i Los Angeles, och galenskapen San Fransisco.

Jag vill gå bredvid dig, andas din luft. Du är kraftkällan i min värld, som jag håller på att glida ifrån. Det känns som om du vill släppa taget, för jag tror inte du vill på riktigt. Och hålet i min själ blir allt större.

Något har hänt, jag försökte hålla dig, men nådde aldrig fram. Får väl skylla mig själv. Jag tog ju aldrig chansen. Men man kan aldrig fånga en orkan. Snart står väl nån annan där istället för mig. Och själen får ytterligare ett hål.