Som jag vikt ut mig.

Och inför alla publikt.

Men det finns fortfarande hemligheter.

Som du inte vet.

Som ingen vet.

Hemligheter.

Som jag tystnadsplikt för.

Inför Sveriges Rikes Lagar.

Och jag tar med mig denna plikt in i döden.

Inget som kommer att berättas någonsin.

Om de så torterar mig.


På det naiva sättet.

Så kanske jag så rädd för att anförtro mig.

På riktigt jävla allvar.


Livet är ingen jävla förskola.

När.

Jag hör demonerna springa förbi i natten.

När jag skulle upp och pinka i natten.

Och när jag var ensam i huset i dag.

Men knöt min näve i min ensamhet och ångest.

När jag satt och pinkade.

Och slet mig ur dasset och tog mina nävar.

Och min tatuerade kropp och vilja.

Och sprang efter dem.

För att jag är fan inte rädd.

Inte ens för demoner.

När de gömde sig i sina fega hörn.

När jag sprang upp övervåningen.

"Mig tar mig aldrig sade jag."

Nice tries!

Kom fram ur era mörka hörn.

Och är ni många.

Så tar jag fram basebollträ i mitt liv.

Och bara går rakt in.

För jag kan ju aldrig tillåta dem att ta mig.


Du min vän.

Det finns mer hemligheter.

Det är så mitt liv funkar.


Men var inte orolig.

Jag är inte knäpp.

Jag är bara någon som försöker att överleva.

Med tack och lov.

En vansinnig kuk i livet.

Hoppas!

Bara att jag får chansen att åka ner till Mali.

Det kanske behövs just nu.