Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skattkammar-ön

När du dog. Förstod jag inte, att det fanns, en möjlighet. En möjlighet, att få dig tillbaka, för allt du stod för. När tiden läker alla sår, läker den också minnet , av dina goda bitar. En människa är inte bara goa bitar, eller goa dar. Men det som är gott, kommer också, att vara utraderat, en dag. Ett tag, vem vet hur länge? För alltid; " Gud skall torka varje tår från (våra) ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer". (Uppenbarelseboken 21:4)

Jag minns dig inte längre. Bara småsaker kvar, i minnet. Kanske, så, för alla som sörjer, eller, som har sörjt. När du inte finns längre, skall jag ändå sörja för...
Jag skulle ha bevarat din själ, genom att bevara din musikstil, dina skivor, dina böcker, dina anteckningar, allt som du satt din prägel på, din namnteckning.

I dagligt tal, finns det , något som säger, att man skall sörja för de levande, det vill säga, ta hand om. Och ändå, med ordets rätta bemärkelse, bör man då sörja, för de döda, och inte över de döda, fastän det är helt normalt.?




Bunden vers av Mim
Läst 137 gånger
Publicerad 2016-05-07 15:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mim