Jag lagade mat lagade barn
tänkte ut dagens strategi för att överleva

Pappans dövöra
pappans DUVÖRA
ville inte höra
men då tog lilla gumman fram en riktig kniv
oj vad pappan skrek

Jag var ensam med barnets ilskna kladd i knät
fick sura rynkor kring munnen
hörrö gnäll inte på mig sa han
var lite självständig och låt ungen skrika sa han
stängde sin feta vita dörr

Hans liv skulle bli en lång berömd bok
han var inte klok
min tyngsta bok sa han
barnet brann
pappan försvann

Varför kunde jag inte lyfta handen
måla på riktigt en skyddande bubbla kring mig
tungan svällde men saknade fäste och rot
svävade naken utan röst

Mamman hängde ut sig på sitt sociala nät
lilla gumman grät
för sorgligt nog dög bara pappan
att trösta lilla ungen under kappan

Barnet stegrade sig som en galen svan
skrek ut sin smärta
de slag pappan skulle haft fick mamman ta imot

Pappan skaffade ny bil i ny stil
fjorton föreningar förenade hans kvällar
vi hörde dörrens smällar
alla sa han va en guldgiraff
att han va en riktig rackans superkille
jag tyckte han kunde dra nu dit han ville
dra till Macho-Picchu!

PAPPA skrek barnet till sin mamma
alla läckte olika i familjen men innehållet va de samma

barnet sa varje dag
gå du också
du bryr dig ändå inte
stick för fan
du har ändå aldrig brytt dig
om du går nu tar jag livet av mig
men det bry du dig väl inte heller om

Så satt jag målande i slutna ögons färger
letande bland slingrande flammor
barnets sömn
min ro att drömma om ett annat liv.