Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kanske min mor jag såg, kanske


Den levande massan

Den levande massan. Man vet att man är en del av den, fast ingen kan höra ens tankar, skymtar vi som i ett töcken och förnimmer varandra. Så beundrar jag hela dess existens. Och begrundar att jag är en del av den. jag kan stå dagar och nätter som fastkilad i sovrumsfönstret och se kosmos flyta in. jag kan känna den, den pulserar och rör sig, blinkar och vittnar en brand som kanske slocknat för flera tusen år sen när den äntligen når oss. Så kommer hennes vingar att lätta, när det är dags har vi lossat tamparna och det är dags att ge sig av. Få ses igen. Det luktar nytvättade sängkläder på tork bakom hallonbusken, hennes silvergrå hår faller ända ner över ländryggen, hon viker följsamt lakanen och lägger dom på bryggan. Under kluckar vattnet, från skäret hörs trålare, en fyr svänger med sin ljuspelare, kvällen sjunker ner bakom krönet.


(C) Lars Gullberg

poet människovän

Rågsved




Prosa av Lars Gullberg
Läst 214 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-09-23 18:01



Bookmark and Share


  jimmy johansson
Bordets tangenter vänder in och ut svältfödda av beröring.
Avmagrade vokaler.
Hungriga tomrum.

2016-09-26

  Carola Bouvin
Fint.
2016-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg