Rummet är skiftande,
från en matt blå
himmelsk ton,
till böljande
starka kontraster
och skuggor
nu i ett grått dis.
som var kväll.
Golvet är silvrigt och glittrar.
av fallet regn
Ute brann fältet,
hela fältet stod i lågor.
ända till kanten av hav.
Det blåste
virvlade och tjöt
i gluggar och vrår.
och vi somnade tätt
stan bara badar
i morronsolen
i näckrosdammar
och klängväxter
över vittrade murar
med sina döda
ledare målade på.
När snön faller
om vintern här
hörs musik
från pianon
mellan flingorna
som blir
som ett sorgflor
om deras kinder
man ser
genom snö
som yr
de vackra
människorna
i mörkret
och deras ögon
På marken
ligger tomhylsor
och slutstycken
slutgiltiga.
torr luft,
bergen runtom.
de ekar
man frågar
en människa
varför
men får inget svar,
här slutar världen
gestikulerar hon
de smala
knotiga fingrarna
var grenar
på ett ensamt träd
snöflingorna
som föll
hade blivit tårar
på hennes kind
fågeln
som satt på grenen
var ett litet barn
hon bar på i sin famn
den skulle flyga
hade hon bestämt,
högt över lågorna
långt ut i havet
medan hon lade
bladen om det
frusna ansiktet