Frömjölsmolnet gungar kring duvorna vita blommor vita blommor
ohoet är detsamma som året innan men ändå så innerligt nytt
gömda sjunger fågelhjärtan ut sin längtan
klumpiga står vi under trädet

Kvällens svalka sveper in mig efter dagens hetta
kroppen faller snart fritt ur tankarna
din nacke är ett jakttorn för min mun, här kan jag lustfyllt jaga
drömmaren är lätt som ett barn

Hon gav mig kring bröstet brinnande höstens träd
se mig innan du släcker lampan i vårt sovrum
lyssna in i mörkret av en kvinnas åldrande händer
mina sekunder rinner som honung

Vik bilden åt sidan, var stark och låt bladen fladdra undan som de lättaste fjärilar
räkna fingerblommors eldstungors verk
känn rikedom, kroppens kista är så trist och trång
hålla om det i mig som skakar!