Det är redan morron
och dörrarna
står på vid gavel.
ingen undkommer
denna kraft.

Den skär
genom ledningar,
under marken
via kablar,
ådror,
tankar,
vidöppna ögon.

Dagen är
oåterkallelig. på väg in
i framtiden
jag tänker årtalet
3016

det lovar.
väcker oss
med solstrålar
och talar till oss
får oss att fortsätta
vilja skapa


när kvällen till slut
låter sej falla
plockar den fram
sitt ess i rockärmen,

hela universums
alla stjärnor
på himlen
och bedövar
våra tankar
med sömn

Du fasas ut,
du griper tag
i strömbrytare,
säkerställer portlås,

viker persienner
och lämnar världen
utanför, några timmar

ödelägger,
vi behöver det så väl
för att orka

Du har lite värk
och tar en tablett
och du gäspar.

ännu en dag gryr
i din lilla enkla
kub av rymd.
av stoft metaller
och grundämnen
som är vi

där för din älskade
där morronluften hägrar

runtom vilar kyrkogårdar
jag älskar björkarna där

tidens avtryck
varje ansikte som vittnar
om erfarenhet kunnande
och historia

varje droppe som landar
på vattenytan
kommer tillbaka
dit den kom ifrån