Vägen kantad med mörka skuggor, bladen de håller är ämnade för mig.

Låt det vara sagt att mörkret kommer till den som inte ser till ljusets budskap utan litar på skuggans viskningar och påbud.

Bespottad av självhävdare och kappvändare, vilsna flockas de kring egen olyckas omen. Ve de som vägrar se bortom eget dunkelt sinne. Förblindade är de av egna ryggklapp när de faller till slut, imploderar och förvägrar sig den bjudna ljusa stigen.

Lärjungen som föll utan att pröva egna steg skall evigt falla i glömska.
Gryning kommer med nya vägar, möjligheter att se bortom svunna brutna löften och svurna eder.

Kräver det bästa och svär mina eder . Fot framför fot, låter de mörka skuggorna evigt famla.

Eldfödd reser jag mig stärkt av bladets hugg, strävar mot fjärran och räds inte nya skuggor med dolda blad.

De som står bi mig är evigt svurna bröder och systrar. Evig är min kärlek till dem.

Räds ej längre någon.

Min rustning är ljuset, mitt svärd är sanningen.