Du måste våga dansa med livet

det var det han sa

mannen på bussen

när han försökte trösta

en gråtande vän

jag tänkte på det

när jag klev av

några stationer senare

det var så vackert sagt

en sån där sanning som

man vill göra till lag

men hur gör jag

om jag tappat takten

om musiken tystnat

om fötterna bara

känns jävligt tunga

där jag trampar gatan fram

och hukar för solstrålar

och väjer för regnskurar

och neonskyltar som pulserar

rött och blått ljus

medan tankarna springer före

och jag ser ner på gatstenarna

för att slippa möta blicken 

från nån jag inte känner

men kan inte släppa

de där orden han sa

plötsligt ser jag allt

i ett klarare ljus

(strålkastarna tänds

ridån går upp)

Du måste våga dansa med livet

med en fot i regnbågen

och den andra bland molnen

om musiken går i otakt

om blåssektionen

tutar falskt

om strålkastarna slocknar

om regnet ständigt faller

skit i det

faktiskt

var inte så nojig

Du måste våga dansa med livet

bara dansa

gör dig en bild av att

livet svänger

att du är en glad katt

som kan dansa

som kan känna

rytmen av livet

du har jazzen i blodet

min vän

bluesen i hatten

rocken i ärmen

några ess att hala fram

när det som mest behövs

och du dansar med livet

lite i otakt ibland

lite våt av regnet

snubblar

faller

men reser dig igen

Borstar av dig det Värsta

bjuder upp

även om livet är svårflirtat

och plötsligt gör jag en piruett

där på gatan och en man

som just går förbi

lyfter på hatten ler

och säger

"dansa är bra du kan"

och då höjer jag blicken

ler försiktigt tillbaka

mumlar ett lite  förläget

"tack"

fade out

Peter.G 20160517