Man skriver ord i rännstenarna. Ord som bara sitter och dinglar med benen nerför takåsen. Ser en flicka i blommig kjol. Hennes bror drar henne nerför gatan i en barnvagn, de är på väg till kanalen för att mata änderna. Det är mulet och lite blåst. Det börjar bli höst och mörkret kommer tidigare för var dag. Den stora vägen är full med trafik, långsamma som sniglar makar dom sej fram, så sakta att de somnar och förblir stenar vid kanten. Vill hem, och hem ligger bakom tullarna. Flickan och hans bror är framme vid kanalen. dom kastar lite vitt bröd och änderna äter glatt och kvackande raskt ur deras händer. De fula vraken som står rostiga och halvsjunkna gnisslar sorgset medan kvällen börjar falla. Husen bara står där i det intima lilla kvarteret. Även kyrktornet har tänts. Ungarna går tillbaka samma väg, uppför gatan sneddar de över och försvinner bakom parken, medan lyktorna tänds. Dom läser orden jag skrivit på rännstenarna och låter sina skratt eka ut i kvällen.