Gamlingen är inte så sorgsen, som ni tror.
Bakom hans ögonvitor
fortsätter äventyret att rulla.
I hans trötta kropp klappar hjärtat
tryggt rogivande.
Hjärnan finner förklaringar
på ett och annat, som verkat underligt.

Violikonserten i Dubrovnik finns kvar.
Han var då 18.
möter första flickan
hon i grön kjol.
Getter bräker under konserten
de ler på jugoslaviska.
Plommonbrännvinets ackord stramt
flickans och musikens mjukt.

Alla gånger han mött horisonten.
Den omslöt honom som en mor,
en öm mor, som alltid finns där.

Ingen kan vara sorgsen
som ägt en sådan musik, flicka och mor.