Jag hade hellre tatt mig ut än suttit där inne.

Visserligen befann jag mig på ett sätt redan ute men hade ingen existens där. Så dilemmat var något annat än att ta sig ut, eller på det sätt jag uppfattade att "ta sig ut" betydde. Kanske det betydde "att ta sig in" eller bara "ta sig" eller ja, va fan ...

Ja, lätt att förvirra sig in i språkets ytliga fasoner, vilket naturligtvis många gånger är löjligt oväsentligt och hämmande.
Men kanske kul.

Här gällde det dock något viktigare. 

Jag satt där inne , då, och funderade på vad det var?