Jag träffar dej i drömmen
varje natt, vi flyger där, i ett kristallklart ljus

dyker nerför torn, störtar och lyfter vertikalt
sedan går vi på en evighetslång promenad
genom solsystemet

vingbredden är kilometerlång
och kaffekoppen gjord av silver

köksfönstret i fyren som blinkar på jorden
samtalar med Gudar
underjordiska väsen,

träd med blad som susar, vinterblå är snön,

tiden blott en sekund,
vaknar i lakan i sängar i hus, dränkt i andetag,
kroppsvätskor,
båtdäck av havssalt, storm och månsken.

i radion spelar dom sången du sjunger.
plötsligt avbryter du
och viskar något ömt ut i etern.

Du säger att ingenting längre är sant.
ömt och fint låter du orden säga oss
och upplösa oss till intet.

till vind och till ljus.
Sedan hissar du upp ett segel och låter oss glida ut
i farvattnet långt bort härifrån