Växter gror i dina sår
Flätar samman och drar åt
Stramar ditt sargade kött, dina vackra armar

Mekanik, förförd av fåglarna, mjuknar
Rötter trevar i artärer och vener, tar fäste
Fastvuxen i asfalt för det dig inte ut, utan under
Sammankopplad med åkern, näringssond, en synaps i jorden

Statiskt dånande ljud och ofokuserade färger
Vakar över din kropp
Med krökt rygg och gapande mun
Pumpar hjärtat på dina axlar sporer i omlopp

Männen gick i skymningen
Anslöt sig till den sista väntan, flockades när de fördes ut och förbi
Du flödar under fötter, upp och över blickar
Tyngda av slutet, av längtan, och du faller

Växter gror i dina sår och du förkunnar
När jag med bortvänd blick låter det ske
"Sporer föll och rötter sköt uppåt"