Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bok och Katt, vilket liv!

Det är skönt. Jag har badat bastu förr, det gör jag inte nu. Men vad ligger framför min dörr? En tid, när jag sitter nere vid hamnen, vid Dalskärs inland, jag har klätt på mig ordentligt, sådär lagom. Hur känns det , när man klätt sig, sådär lagom?
Jo, det ska jag be, att få tala om; När vinden blåser, och man sitter på en bänk, för att läsa, blåser inte vinden på en, den pinar en inte. Man kan känna vinden, dock, mot både kinder, och händer, i takt med att man bläddrar i boken. Men vinden når inte ens varken, underkropp, eller överkropp. Så bestämmer man sig, för att sätta sig på den barrtäckta marken, för att; på bänken, som man sitter, sitter man inte ostörd, man sitter inte ostörd, ifrån djur. Samma gröna små spindlar, som kryllar, och far, över både bok och fingrar.

Väl nere på marken. Där man nu, har slagit sig, till ro.
Kryllar det också, av några små gröna små spindlar, några "tottingar", de kryper , och också far, över en, men inte över boken, inte på sånär, som tidigare, när jag satt på bänken.
Nu kryper de endast,över fingrarna, i mindre skaror.
Det kan jag hantera. Det är fridfullt, och så kommer människorna(runtomkring).
De brer ut sig, med sin danska dialekt, jag kan koncentrera mig, jag är rofylld. Cykla ner hit, det måste jag göra oftare. Och när jag väl läser, så kommer det en katt. Jag vet inte vem kattens är, men jag vet, att jag inte vill vara, den som i min omgivning säger; Jag gillar inte katter!




Bunden vers av Mim
Läst 138 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-05-27 17:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mim