I
Det är svårt att finna människor som fortfarande tror på sagor, de finns knappast längre. Man skall leta i fuktiga grottor och på rökiga caféer.
Om man sedan ser dem djupt i ögonen och berättar om målningar på bergsväggar, vindar som viskar och små blåa båtar, och röda.
Då kan det hända att de lyssnar med ett halv öra.





II
Det skulle förvåna mig om allt var en dröm, då skulle jag genast bege mig dit och krama årorna tills blåsor trädde fram i handflatorna. Så skulle jag bege mig ut i storm och krypa hemåt med våta kläder. Och de som inte tror på sagor skulle häpna syna mina händer och torka mina kläder. Även jag har en gång blint trott på verkligheten.










III
Det finns sjöar som kokar under den stilla ytan, det finns vindar som blåser i labyrinter och aldrig når fram.
Det finns jordar som brinner under damm och stoft.
Allt det här är sådant vi måste vi måste lära oss om vi skall våga leva.






IV
Det finns också hudar som kokar, brinner och rör sig i vinklande krokar.
De måste vi också våga röra om vi tror att livet är något utöver alla de handlingar vi vanemässigt utför.
Om vi tror på liv, ögonblick av klarhet och små blåa båtar.









V
Den som aldrig har låtit sig vaggas av runda stenar
och sövas av årtullors skrik,
vaknar inte heller av de sagor
stränder ropar till varandra
för att inte glida isär.