Ingen skönpoesi eller ens speciellt välskrivet, men likväl något jag behövde få befästa i ord ...
Kanske jag lever på tid som är lånad ...
... men mot alla odds
och allt som hänt
med alla dessa ljus
som har släckts
men som jag funnit ut
att oavsett avsaknaden
av förutsättningar
för att dem hålla tända
och än mindre för att lyckas
dem vart och ett återtända ...
... likväl jag lyckats
mitt öde vända
och trots att det inte gick
att återtända ljusen som släckts
har alltid något ljus varit tänt
med en låga
som får mig själv
att stundom undra
varje gång jag återvänt
om det handlat om ren magi
eller om det varit ett begåvat trick ...
Men åren
fortsätter att löpa på
och låter mig
ännu en obestämd tid
att livets väg fortsätta gå ...
För varje gång
jag lyckats ljuset inom återtända
som hjälpt mig finna vägen
för att kunna återvända
har jag alltmer
börjat inse och förstå
att jag blir allt starkare
på alla sätt och vis
var gång jag lyckats
till livet åter tillbaka nå ...
Nu börjar ännu en ny månad
att lägga till den tid
som redan sedan nu åtta år
nog närmast får betraktas som lånad ...
Men skillnaden mot förut
är att förutsättningarna
för ett fortsatt framtida liv
är så mycket bättre
då jag mår så mycket bättre
idag än vad jag gjort på många år
vilket gör det möjligt för mig
att våga möta den äkta kärleken
när jag den åter möta får ...
Tror jag mött den nu
och att även om
du finner att vi
befinner oss i otakt
just nu och här
så berättar känslan
du får mig känna inom mig
att du är den
som för mig är ämnad
så som jag jämväl
är ämnad för dig ...
Vet i
varje litet
skrymsle och vrå
inom hela mig
att om vi verkligen
varandra älskar och vill
så kommer vi
tillsammans
ge vår kärleks saga
ett innerligt lyckligt slut ...
... och ingenting
av allt det som tidigare varit
och som ännu i varierande omfattning
så ännu mindre önskvärt är,
kommer när du och jag
tillsammans är ett Vi
någonsin mer att bli
som det var förut ...
Må vara
att jag på mitt
tidigare liv
och då framtida förutsättningar
blev fullständigt rånad ...
... men om det
som följt sedan dess
är det som varit nödvändigt
för att jag nu ska få möta dig
som jag vet är den
vilken så innerligt är ämnad för mig
och jag får leva resten av mitt liv med dig ...
... så är jag tacksam för
allt det som jag genomgått
oavsett hur mörkt, smärtsamt och svårt
det varit i stort som smått ...
Ty om mitt liv
fortsatt som det var
innan det togs ifrån mig
kanske jag ej
hade fått möjligheten
att ens få lära känna dig ...
Dig jag älskar
och så innerligt håller av
Dig som jag vill bygga minnen
och få njuta framtiden med
resten av detta liv
och nästa och nästa och nästa ...