1994
I
Ibland kan det vara tillräckligt att få fästa sin
blick på ett välkänt ställe på en älskads kropp
- Så
Där kan den vila medan samtalen letar sig fram
och tillbaka genom okända kvarter där du
aldrig sett dig stå med ett rött paraply och
tala med främlingar
II
Den droppe svett som rör sig ner
från tinningen har ingen annan hemvist
än min kropp och haven.
Jag bär den därför i min hand
till bron och låter den återvända.
En annan droppe rör sig från din näsvinge ner på
jordgubben som jag redan slutit mina fingrar om
Sol vatten och salt. Jag avvaktar för att få en till.
Att röra vid dig vore ett alltför stort steg.
2014
III
Jag har inte råd
att låta tiden bara gå
din mun, dina ögon
Vill ha dig nära
och höra dig andas
din smak, din doft
Se hur du njuter
med slutna ögon
mina händer, mina läppar
Stilla och ivrigt
genom år av liv
våra kyssar, vår åtrå
IV
Morgon
Saknaden finns överallt
mina händer rör sig
vilset över täcket
Min mun söker i mörkret
Törst och hunger
Mina tankar vill
bara dig
V
Det var aldrig möjligt att glömma helt
bara nästan
Som en liten flämtande viskning
eller en skavande sten i skon
Samtalen letade sig fram och
värmde vilsna famntag
Tonfall och blickar
utan färdriktning
Längtan och tvekan
men det var inte tillräckligt
att fästa blicken på ett välkänt
ställe på din kropp
Viskningen kan tystna,
det förstår jag
eller
bli en vacker sång om kärlek
men inget kommer mer att skava
Att nu inte röra vid dig
vore ett alltför stort misstag